Farao

Farao, även kallat faro, är ett franskt kortspel från sent 1600-tal där alla satsar mot givaren, som håller banken, alltså kassan som betalar ut vinsterna och tar de förlorade insatserna. Målet är att gissa om den valör man satsat på, alltså kortets siffra eller bild från ess till kung, kommer att vinna eller förlora. Spelet spelas med en enda lek på 52 kort och hur många deltagare som helst kan vara med. Insatserna läggs på spaderkort som ligger eller är avbildade på bordet. Bara valören räknas och färgen saknar betydelse, så en insats på sexan gäller oavsett om sexan som dras är hjärter eller klöver.

Spelare
Valfritt antal deltagare
Kortlek
En lek med 52 kort
Mål
Gissa om valda valörer vinner eller förlorar
Innehåll

Så spelar du Farao

I Farao drar givaren kort ur en dosa tills hela leken är slut, och korten avgör vilka insatser som vinner.

Blandning och dosa

Inför Farao blandar och kuperar givaren leken, det vill säga lyfter av en del och lägger den underst, och lägger leken med framsidan upp i en dosa. Dosan är en liten metallåda, öppen upptill så att översta kortet alltid syns. Det första synliga kortet kallas soda och läggs undan utan satsning, så 51 kort återstår.

  • Marker är brickor som köps av givaren, även kallad bankör, och löses in hos honom
  • Spelplanen är en hel färg från ess till kung, lagd i två rader. En insats är de marker man lägger på kortet för den valör man satsar på

Så går en tur till

En tur i Farao är ett par kort som dras ur dosan och avgör vinst eller förlust för valörerna.

  1. Lägg eller ändra insatser på enstaka kort eller kombinationer tills givaren vinkar med handen före nästa kort, därefter är de låsta.
  2. Givaren skjuter ut två kort ur dosan, ett i taget genom en springa i sidan.
Insatsens platsGäller
Platt på ett kortBara det kortet
Mellan två kort, till exempel kung och damBåda korten
I potten, där sexan, sjuan och åttan liggerAlla tre korten

Bankens och spelarens kort

I Farao kallas det första kortet i turen bankens kort, och banken tar allt som ligger på den valören. Det andra kortet kallas spelarens kort. Banken betalar alla insatser på den valören med insatsen tillbaka plus samma belopp, till exempel alla marker på dam när en dam dras som andra kort.

Säg att en insats ligger på sexan. Visar turen inga sexor ligger insatsen kvar oavgjord. Är första kortet i nästa tur en sexa förlorar den och givaren tar insatsen.

Split

En split i Farao betyder att två kort med samma valör kommer i samma tur och då tar givaren hälften av insatserna på valören.

Koppar insatsen

En vanlig insats i Farao betyder att man satsar på att valören vinner. Den som vill spela en valör att förlora koppar insatsen genom att lägga en särskild bricka eller knapp ovanpå sina marker. Då vinner insatsen när valören förlorar, så en kopprad sexa vinner när en sexa dras först.

Så slutar rundan eller spelet

En giv i Farao har tjugofem turer och när givaren har delat ut hela leken är given slut och en ny giv kan göras. Det sista kortet i dosan kallas hock och varken vinner eller förlorar. När tre kort är kvar i dosan får den som vill kalla turen, alltså gissa i vilken ordning de kommer. Det är frivilligt. Rätt ordning betalas fyra för en, så den som satsat en marker får fyra. Är två av korten lika betalas två för en, och en marker ger då två.

Vad var Farao?

Farao var ett mycket populärt kortspel mot banken i Europa under 1700-talet. Efter 1820 försvann det ur Västeuropa men blev mycket populärt i USA under guldruschen.

Ursprung och namn

Spelet uppstod i Frankrike under namnet Pharaon och namnet antas komma av en fransk kortlek där en av kungarna föreställde en egyptisk farao. Det beskrivs som en avläggare av bassetta som infördes i Paris 1672. På svenska förekom också namnen faraobank och bank.

Sverige och USA

I Sverige var Farao mycket vanligt i spelhus under 1800-talet men beskrivs senare som knappast brukat. I USA spelas det sällan i dag och den sista farobanken stängde 1975 i Ely i Nevada.

Sök bland kortspel